Nybliven journalist med stora drömmar

Ja, jag börjar på allvar tro att det vilar en förbannelse över mig, utsänd av Transportguden. Ja, ni vet, han som har koll på bilköer, tågavgångar och stök på bussen. Och jag måste helt klart ha gjort mig ovän med den här guden efter vad som hänt mig den senaste veckan.

Det började med att tåget var försenat, som vanligt, och när jag väl kom på och som tur var fick en sittplats sätter sig två kvinnor i 50-års åldern i sätena på andra sidan gången. Hela vägen till Göteborg fick jag höra den enas prat, oväsentligt och otroligt störande för alla morgontrötta stackare i vagnen. Kniper en plats på 16-tåget tillbaks mot Thn och vad händer en minut innan avgång, jo samma sällskap, samma tjatande tant, sätter sig återigen någon meter ifrån mig och jag tvingas lyssna ytterligare en timme.....

Dagen därpå kommer jag ut från Friskis efter ett springpass och märker att jag inte ser min bil på parkeringen. Det står nämligen något i vägen. En stor bärgningsbil som knappt påbörjat att lyfta upp en söndriga bil på sitt "flak". Det är min bil och två andra som blockeras av bärgaren. Alla andra kan bara köra rakt förbi, de lämnar han plats åt. På grund av god uppfostran höll jag mig från att säga nåt vasst till bärgaren som, när bilen väl var upplyft, började snacka skit med nån han kände, istället för att flytta sig. En arg blick var till slut det som krävdes och jag kom iväg.

Och idag måste han ha varit arg på mig igen, Transportguden. Jag hoppar på tåget hem, sätter mig längst ut i ett 3-säte, inne vid fönstret sitter en kille och halvsover och tåget är inte proppfullt. Jag läger upp min handväska i sätet mellan oss, hänger upp min jacka och plockar upp boken och slappnar av efter en jobbig dag. Tåget ska snart avgå och lite fler folk hoppar på, jag tittar mig omkring och inser att det som tur är fortfarande finns massvis av lediga platser i min vagn, som är betydligt enklare att komma åt och bekvämare än platsen mellan mig och killen. Men ack, sån tur har jag inte, en högljudd kvinna, som pratar med någon genom sitt headset närmar sig i gången. Jag ber en liten bön om att hon ska fortsätta, men nej...Hon undrar om platsen mellan mig och killen är ledig och jag svarar artigt "Javisst"...Det tar ett tag för mig att få fatt i boken, kortet och jackan, men til slut kan hon komma förbi. Jag tänker att hon nog slutar prata snart  och försöker koncentrera mig på boken. Men så fort hon lägger på och jag andas ut dröjer det bara nån sekund innan hon ringer upp någon annan igen...och så fortsatte det...i 50 min....

Som sagt, vad vill du mig?